Kantstötta
I'm your man med Leonard Cohen. Jag minns än idag första gången jag hörde låten. Det var något nytt. Något som inte liknade den musik jag tidigare lyssnat på. I hans röst hörde jag cigaretterna. Whiskeyn. Spriten. Ja, precis allt ohälsosamt Leonard Cohen någonsin hållt på med. Och jag älskade det. Från första gången och framåt.
Nu sitter jag återigen och lyssnar på Leonard Cohen och I'm your man. Återigen lyssnar jag på allt ohälsosamt den mannen hållt på med i livet. Återigen älskar jag det. Man sluter ögonen för en stund. Man njuter av det rostiga. Man inser att detta är det bästa exemplet på att vi inte älskar det perfekta. Att vi inte vill ha det perfekta.
Vi tycker inte om någon för att de är perfekta. Vi tycker om dem för att de är precis som de är. Kantstötta och rika på erfarenhet men ändå helt fantastiska!
Nu sitter jag återigen och lyssnar på Leonard Cohen och I'm your man. Återigen lyssnar jag på allt ohälsosamt den mannen hållt på med i livet. Återigen älskar jag det. Man sluter ögonen för en stund. Man njuter av det rostiga. Man inser att detta är det bästa exemplet på att vi inte älskar det perfekta. Att vi inte vill ha det perfekta.
Vi tycker inte om någon för att de är perfekta. Vi tycker om dem för att de är precis som de är. Kantstötta och rika på erfarenhet men ändå helt fantastiska!
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: