Update

Sitter och går igenom hela min barndom musikmässigt. Ett exemplariskt sätt att minnas på; genom musiken. Började med lite Mora Träsk följt av Smurfarna för att nu ligga vid åldern 7-8 år då det var Gyllene Tider som gällde. Snart går jag över till lågstadiets sista år och Kiss... those were the days säger jag bara.

I övrigt har jag lite på gång. Kan bli mycket bra. Den som lever får se!

Bättre förr?

Det var bättre förr är ett av världens skitnödigaste uttryck. Det är ren och skär lögn. Nej! Det var inte bättre förr. Förr dog du av lunginflamation, tandläkaren var urkass och vinet smakade piss.

Något som däremot faktiskt var bättre förr är musiken. Dessa går på repeat hos mig:

Prince - Purple Rain

Nazareth - Love Hurts

Scorpions - Wind of Change


Bon Jovi - Bed of Roses



Osäker på om det finns något mönster... ser ni något?

Allt är skrivet

Ibland är det svårt att inte tänka på tiden som går och dagarna vi upplever. Svårt att inte fråga sig själv om allt är förutbestämt och styrs av ett öde eller om vi faktiskt själva formar våra liv helt och hållet. Det kanske finns något mellanting av allt detta eller det kanske finns flera alternativa öden som bestäms utifrån ens vägval.

Man blir förvirrad av vetskapen om att man aldrig kommer få ett svar. Det läggs till än fler vikter på ett redan tungt hjärta. Du börjar fundera ohälsosamt mycket bara för att du bryr dig. Bara för att du ställer dig frågor andra inte gör. För tänk om jag inte frågar mig det och tänk om jag inte bryr mig om det, hur enkelt skulle livet då inte vara? Tänk om jag väljer att blunda och le utan att bry mig, hur värdefullt hade livet då känts? 

Timberlake vs. Cohen

Hallelujah är en av världens finaste låtar. Det är de flesta överens om. Leonard Cohens låt som har blivit omgjord, tolkad och spelad av otaliga artister, där den mest kända versionen måste tillskrivas Jeff Buckley (Hans version är om möjligt nästan mer känd än originalet). Här kommer den i en något ny tappning och jag vet, man är nästan lite trött på den. Men Justin Timberlake är en tung lirare och låten håller trots allt!

 

Hjärta

Har du kartan kvar?
Eller en aning om vart vi är på väg?
Så led oss...

Kantstötta

I'm your man med Leonard Cohen. Jag minns än idag första gången jag hörde låten. Det var något nytt. Något som inte liknade den musik jag tidigare lyssnat på. I hans röst hörde jag cigaretterna. Whiskeyn. Spriten. Ja, precis allt ohälsosamt Leonard Cohen någonsin hållt på med. Och jag älskade det. Från första gången och framåt.

Nu sitter jag återigen och lyssnar på Leonard Cohen och I'm your man. Återigen lyssnar jag på allt ohälsosamt den mannen hållt på med i livet. Återigen älskar jag det. Man sluter ögonen för en stund. Man njuter av det rostiga. Man inser att detta är det bästa exemplet på att vi inte älskar det perfekta. Att vi inte vill ha det perfekta. 

Vi tycker inte om någon för att de är perfekta. Vi tycker om dem för att de är precis som de är. Kantstötta och rika på erfarenhet men ändå helt fantastiska!  

Notis

När saker och ting är ovisst får jag en klump i magen. Man fylls av lite oro. Sedan får man fullt med idéer. Eventuella lösningar på eventuella problem. Allt känns genast bättre. Det kallas visst vardag. Det kallas visst livet.

De goda

Ibland känns världen värdelös. Ibland känns det som att det inte finns någonting att göra åt den, att det goda sedan länge har förlorat. Ibland är det enkelt att bara ge upp hoppet och låta de dumma ta över helt och hållet. Ibland är det enkelt att bara blunda och stoppa huvudet i sanden. Det är då mina vänner som vi ska göra motsatsen.

Det finns ondska i världen. Den visar sig varje dag. Överallt. Hela tiden. Den tar aldrig ledigt utan jobbar alltid. Detta är något vi måste förstå och acceptera. Sedan finns det godhet. Ljus. De som bekämpar ondskan. Varje dag. Överallt. Hela tiden. De som aldrig tar ledigt utan alltid jobbar. Detta är något vi måste inse och poängtera. 

Tillsammans kan vi arbeta för det goda. För friheten. För lyckan. För kärleken. Vi kan inte tro att ondskan kommer försvinna helt, men vad vi kan göra är att se till att den får så lite luft som möjligt. Att dess puls är så låg den kan bli. Vi kan alla se till att våra näras tillvaro blir så bra som möjligt.

Ge komplimanger till de du tycker om och mena det. Stötta de personer som behöver det mest men glöm för all del inte bort de andra. Prata med han som brukar sitta ensam i klassrummet och le mot de som ser ut att behöva det. Sprider vi värme till våra medmänniskor får vi värme tillbaka. Och den värmen, mina vänner, den värmer upp även de kallaste av hjärtan!  
  


"Vi ska fylla vår stulna bil med dyra klockor och Dexedrine, souvernirer från den tid då vi var svin"

Häromdagen dedikerade jag mitt inlägg till Lars Winnerbäck och hänvisade till hans fantastiska texter istället för denna skräpblogg. Idag gör jag något liknande fast med en hänvisning till Sveriges bästa grupp och Eskilstunas stora stolthet; "Kent".

Texterna är skrivna på ett annat sätt än Winnerbäck. De innehåller mer förakt. Mer känslor. Mindre händelser. Resultatet blir liknande. Det är kärlek och åter kärlek. Det är orden du själv inte får fram. Det är tankarna du tänkte utan att veta om det. Perfekt en söndagnatt som denna. Då åter en vecka ligger framför en. Då utmaningarna återigen väntar på en!

 

Fantasi

Då och då under sega söndagar sätter jag på låten "La vie en rose" med Edith Piaf... Inte för att jag brukar lyssna på Edith Piaf. Jag brukar inte lyssna på fransk musik överhuvudtaget. Jag kan heller inte säga att jag förstår alltför mycket av det som sägs så frågan är varför jag lyssnar på den då och då? Svaret är lika enkelt som det är självklart om man verkligen lyssnar på den.

Känslan som förmedlas i melodin, rösten, instrumenten, ja hela låten får mig att känna mig som en ung Yves Saint-Laurent runtflängandes på Paris gator under 50-talet. En alldeles för snyggt klädd yngling som i jakten efter lyckan upplever livet. Det är fantasier när dem är som allra bäst...


Söndermarken

Jag tänkte skriva ett långt inlägg om känslor. Om massa djupt och tungt skit som ingen skulle läsa och om de gjorde det säkert inte förstå. Men jag hoppar det. Struntar i det denna gång. Istället skriver jag Lars Winnerbäck. Denna gång får han säga orden åt mig, han gör det så bra trots allt. Så öppna spotify. Sök upp Winnerbäck. Lyssna och fäll ett par tårar. Det är inte svårt!
 

Ha kul

Jag vill också gå på nobelefterfester!


What clowns are we

Måndagkväll. Nästan natt. Tankar. Musik. Facebook. En salig röra av allt och ingenting.
Idéer. Om idag. Om imorn. Om framtiden. Om det som var då. Om mig. Om det.
Ångest. Över åren. Över tiden. Över känslan. Över besluten. Över modet. Över det som inte skedde
Glädje. Skratt. Leenden. Över nu. Över då. Över det som verkligen skedde.
Gåshud. Extas.
Verklighet... 

Förlåt

Jag är dålig. Dålig på att säga till min familj att jag älskar dem. Dålig på att säga till mina vänner hur mycket de betyder för mig. Dålig på att säga till tjejerna jag tycker om att jag tycker om just dem.

Därför ber jag om ursäkt nu. Till alla. Till dig. Ta emot min kärlek ty den är riktad till dig. Ja dig!. Ta åt dig. Sug in dig. Njut. Ta också emot min ursäkt. Allt jag är dålig på försöker jag förbättra. Men saker tar tid! 

Vi rör oss, ni står still

Alltid lika bra. Alltid lika vackert. Jag är på Kent-humör, har varit det ett tag nu. Det betyder minnen, känslor, ensamhet och glädje. Jag har Jocke Berg mycket att tacka, ni också.

RSS 2.0